When Doves Cry - The Be Good Tanyas

Det är en så oväntad cover. Prince funk omvandlat till ett slags unplugged med banjo. Men det är inte en typisk lo-fi/country cover heller, där tempot är bantat till hälften och sången ett tillbakalutat sorgligt mässande.

Nej Samantha Parton låter precis lika cool och hård som originalet. Det är som en helt egen genre. Och jag älskar hur hon gjort den unisex genom att byta "Maybe I'm just like my father 2 bold / Maybe you're just like my mother / She's never satisfied" till "Maybe I'm just like my father 2 bold / Maybe I'm just like my mother / She's never satisfied".

Och en briljant låt. Patti Smith har också gjort en fin version. Damien Rice har gjort den i precis en sådan känslosam, långsam version man kan tänka sig. Och huu! Jag hörde den med Ani DiFranco också och kom på varför jag aldrig riktigt fastnat för henne.

Men jag skulle vilja att alla orginella sångare i världen sjöng in varsin version av When Doves Cry.

Kommentarer
Postat av: Pelle

Verkar vara ett oväntat vanligt coverval. Bland andra Yo La Tengo, Antony & the Johnsons och My Brightest Diamond har också varit framme, men de två sistnämnda har jag tyvärr inte hört ännu. Be Good Tanyas version är nog ändå den bästa jag hört hittills.

2006-11-22 @ 21:45:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback