Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist
Jag tycker fortfarande att John Ajvide Lindqvist känns som en svensk Stephen King. I ena stunden tycker man att man känner igen varenda berättarknep stephen King använder sig av, sättet att låta en berättelse spåra ur detalj för detalj. Man börjar med något relativt ”verkligt” som en förmåga att känna på sig vem som döljer något, en nära-döden-upplevelse som gör den nästan-döde halvt vansinnig, ett ovanligt vackert lik, sådant som skulle kunna inträffa. Sen ökas antalet obehagliga detaljer på och helt plötsligt har alla gränser till det ”overkliga” passerats och det finns monster, levande döda, troll och ihåliga människor. Man får det övernaturliga som till hälften förklarat, men precis som man får veta mer, uppstår det fler frågor. Just det okända, det irrationella, ondskans inneboende kaos, är det som gör att berättelserna kan ge upphov till mardrömmar.
Novellerna i Pappersväggar påminner också om Roald Dahls noveller som alltid avslutas med en knorr, något oväntat och ohyggligt.
Men här finns också något genuint svenskt, som är trevligt på ett sätt men som också förtar mystiken lite grand om man är van vid anglosaxisk skräck. Svenska skogar, svenska förnamn som Roland och Berra, svensk byråkrati, något svenskt och vardagligt i historier om att snatta på Åhlens, ordet ångest insprängt i en text i kursiv stil, kvinnan som tillverkar korsord till Kamratposten. Det blir charmigt och liksom bonnigt på samma gång.
Här får läsaren alltså ta del av ett antal noveller med olika grader av skräckfaktor. Som bonus får man också en lång och fristående fortsättning på Hanteringen av odöda, där man får veta vad som hände sen. Det är spännande och underhållande, fyllt med populärkulturella referenser, sångtexter (”Shoplifters of the world unite” får en egen novell), referenser till filmer och TV. Det är så mycket ”just nu” att man undrar hur väl det kommer att åldras. Pappersväggar kommer förmodligen inte att bli en klassiker. Men den är lite lagom läskig läsning på en resa.
Sen är det kanske en konstig sak att irritera sig på i en novellsamling, där berättelserna ändå är fristående, men jag tycker inte om att novellerna motsäger varandra. Att döden fungerar på ett sätt i Evig/kärlek och ett annat i Sluthanteringen. Jag skulle vilja att författaren byggde upp en konsekvent världsbild. Men men. Det är kanske bara jag.
ISBN: 9170372195
Jag tycker att det är just det, att det utspelar sig i sverige, som gör det "extra" bra. Nu tycker jag väl i och för sig inte att just pappersväggar var så jäkla bra men i "låt den rätta komma in" så fanns det så mycket man kunde känna igen och han lyckas verkligen fånga den där "vuxit upp på åttitalet" känslan (med en frånvarande fader)....... Tack för mig!
Du förresten påminner inte den första novellen lite om Fabers "under skinnet". Nu var det länge sen jag läste den (och jag har minne som en ....)men det var något som kändes bekant med den. Jag tyckte faktist att den var bäst av alla novellerna.