Joanna Newsom and the Ys Street Band EP
Ååh jag blir så glad så glad, så glad. Ys från förra året har bivit en av mina älsklingsskivor någonsin, och precis som om Joanna Newsom nu är inne i ett kreativt stim så släpper hon redan en skiva till!
En EP med tre sånger som börjar med C, och ett tokroligt namn (Ys uttalas som is på svenska), tyder på en lekfullhet och en avvikelse från Ys, som var mer av en allvarlig klassiker.
Nu är det alltså turnébandet som spelar med henne. En sång är ny, Colleen, en sång är från debuten, Clam Crab Cockle Cowrie, och en är en ny version av Cosmia från Ys.
Colleen är en charmig och pigg sång som låter keltisk och Fairport Convention, som något man skulle kunna dansa river dance till, med små roliga "hepp". Clam Crab Cockle Cowrie är lågmäld med en man som sjunger stämmor, och är egentligen inget stort avsteg från originalet. Men Cosmia är ljuvlig. Med full orkester, och mängder med instrument jag inte ens kan identifiera som ersätter stråkarna från Ys version, snirklar sig sången i krumbukter kring originalet, det är som om den är översatt till ett nytt musikaliskt språk, alla melodier och krumsprång är kvar, men förändrade, sången och texten är kvar, men låter ändå helt annorlunda. Det är hisnande bra, som den mest fantastiskt oväntade och trogna cover på samma gång. Och Cosmia som inte ens var min favorit på Ys, är kanske nu Joanna Newsoms mest genialiska infall.