Om jag kunde drömma : [en omöjlig kärlekshistoria] - Stephenie Meyer
Det här verkade så roligt, en kärlekshistoria mellan en high school flicka och en vampyr. Och moderna vampyrvänner som går i skolan och kan vara ute på dagarna, lite Anne Rice, lite Buffy the Vampire Slayer liksom.
Men det är så tråkigt! Huvudpersonen Bella är så charmlös och som jagberättare har hon ingen fantasi. När hon ska beskriva sin middag skriver hon att de åt "kött och potatis" och hela boken är präglad av samma totala frånvaro av målande beskrivningar. Precis som en typisk karaktär i en dålig ungdomsbok har hon slentrianmässiga känslor för sina föräldrar, hon har i princip ingen bakgrund, när hon i början av boken flyttar till sin pappas stad är det som om hon är nyfödd. Hon verkar inte ha haft några vänner tidigare, och definitivt inga romantiska erfarenheter, och egentligen inga intressen heller.
Så blir hon oerhört förälskad i Edward som flinar och ler ett snett underbart leende på varje sida i hela boken. Edward är vampyr och alldeles fantastisk, helt utan brister. Men han är sugen på Bellas blod, hur mycket han än avgudar henne. Alla sekvenser där han trånar och anstränger sig att stå emot henne är slarvigt förklädda bilder av ett tonårigt sexuellt uppvaknande och i spänninsväg bokens enda behållning.
Förutom möjligtvis slutet när det kommer en ond vampyr och jagar Bella och det blir lite slentrianmässig vampyr action. Gäsp gäsp.
ISBN: 91-7130-200-X