Sunshine

Alex Garland och Danny Boyle har samarbetat och sockersöta Cillian Murphy spelar i en läskig Science Fiction. Kan det bli bättre? Ja, det kan det. 


I framtiden när solen börjar slockna sänds en expedition, Icarus, för att tända en bomb inuti den och ge den nytt liv så att mänskligheten kan överleva. Expeditionen misslyckas och 7 år senare skickas Icarus II ut, jordens sista chans. Men när de fångar upp signaler från den förste Icarus och lägger om kurs för att se vad som hänt dem, börjar allting krångla, skeppet skadas, luften börjar ta slut så att besättningen måste avrättas för att den ska räcka till, och dessutom har de plötsligt en ny passagerare.


Alltså lånas det från Solaris och Alien och det är tidvis riktigt spännande. Men det finns ingen riktigt spännande grundproblematik, inget filosofiskt innehåll, utan det blir mest lite SF-fluff samlat kring rymdactionscener. Karaktärerna är märkligt platta, Cillian Murphys fysiker Capa ser mest förvirrad ut och den övriga besättningen får aldrig några konturer.

Och ingen vettig människa skulle kalla jordens sista chans att rädda solen, för Icarus, det är ju att be om bekymmer. Det känns som en larvig intellektuell blinkning till det fåtal amerikaner som vet vad namnet betyder.


SPOILER (läs inte om du tänker se filmen): det framgår ganska tidigt att ingen kommer överleva äventyret, spänningsmomentet består snarare i om uppdraget kommer lyckas eller inte. Därför blir det väldigt konstigt med de moraliska spörsmålen a la "Ska vi döda Trey, så att vi andra får tillräckligt med syre att slutföra uppdraget?" och "är det rätt att döda en människa så att hela mänskligheten får leva?". De ska ju ändå dö allihop inom några dygn, det tar onekligen udden av frågorna. Och när de får in en solskadad psykopat som försöker mörda besättningen, tappar det också i spänning, speciellt efter det att uppdraget redan lyckats. Vad gör det för skillnad då om de blir mördade av ett monster eller om de dör av hetta/kyla/syrebrist några minuter senare?


Och plötsligt kommer jag ihåg att Danny Boyles tidigare filmer (Shallow Grave, Trainspotting, The Beach), visserligen var charmiga och klyftiga men tröttsamt ytliga, och att jag visserligen tyckte om Alex Garlands The Beach-bok, men att jag inte minns så mycket från 28 Days Later.


Kommentarer
Postat av: Lisa

Jaha. Bra, då slipper jag se den. Pappa ville gå och se den på bio, men då får han välja en annan film om jag ska med. Och jag har också tänkt på det där med Ikaros, omåttligt korkat faktiskt. Dessutom vill jag att hjältarna ska överleva, det kanske är mesigt, men jag vill faktiskt bara se filmer med lyckliga slut...

Postat av: Anonym

Music and lyrics var då faktiskt mycket bättre!

2007-05-02 @ 21:58:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback