01.15 - Frida Boisen

Olika genrer har olika kriterier för vad som gör de bra. En underhållningsroman ska vara underhållande, en spänningsroman spännade, ett drama ska vara trovärdigt och helst välskrivet/berörande/omskakande, formexperiment ska vara klyftiga.


Novellsamlingar är en egen kategori. Noveller måste vara antingen oerhört komprimerade fyndiga berättelser, eventuellt med knorr på slutet, eller knivskarpa iakttagelser, som fotografier: en situation eller stämning, urklippt ur verkligheten med varken början eller slut.


Frida Boisen har nog tänkt sig det senare. 78 mininoveller som alla på något sätt berör klockslagen 01.15. En smart idé, lite som en skrivövning men ändå med möjlighet till ändlösa variationer. Vad händer på natten? Är man på en klubb, en pub eller i sängen, grälar man med någon? Sover man dåligt, är man på väg någonstans, är man hemma hos någon?


Dessutom utspelar sig många noveller i Göteborg, och det är alltid roligt med lokalanknytning. En lägenhet i Masthugget, en spårvagn ut till Majorna.


MEN, det är ändå helt misslyckat. Det finns inget skarpt med de här novellerna. De flesta är två sidor långa, och även om man får gatunamn och sådant som ska ge lokalfärg inga övriga miljöbeskrivningar som gör att man känner igen sig. Handlar det om stadsdelar man inte känner till, får man ingen känsla för omgivningen. Boisen kunde lika gärna bara ha kollat upp gatunamn och stadsdelar på Eniro utan att någonsin besöka dem (och jag misstänker att det är så hon gjort). Årstiden nämns inte heller ofta, man vet inte om klockslaget gäller en specifik natt eller om det är en mängd olika nätter. Personerna har inga karaktärer överhuvudtaget utan presenteras bara med förnamn. Fler än hälften av novellerna utspelar sig i krogmiljö och handlar om otrohet. Samtliga personer i boken verkar fundera på sex med någon annan än sin partner, eller om de är singlar, med någon annans partner. Språket är andefattigt som i Mitt Livs Novell, och dialogen är typiskt veckotidningsstoff, även om det förmodligen är ett försök att skriva "som folk pratar". Många noveller hade tjänat på att stryka de sista meningarna där budskapet basuneras ut övertydligt. (Till exempel i novellen om tjejen som inte får hångla på festen hon är på och går hem 01.15 och tänker "Nyårsfest! Revansch!").


Det fungerar helt enkelt inte att skriva som en underhållningsroman i mininovellform. Karaktärer och miljöer blir fullständigt anonyma, handlingarna är ytliga och förutsägbara, språket platt.


ISBN:  9185023108


Kommentarer
Postat av: Andreas

Tror att "novellerna" egentligen är krönikor som Boisen skrev för GöterborgsPosten. Sen har hon gett ut dom och låtsats som att det är en novellsamling.

2007-02-17 @ 00:21:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback