Att skriva recensioner

Idag var jag på en föreläsning om detta. Föreläsaren som var vetenskapsjournalist i botten orerade hela dagen om att det är viktigt att skriva klart och tydligt, att varje mening ska ha en tanke, att det viktigaste ska vara först och att man ska se till att använda sig av modernast möjliga avstavning, stavning, kommatering och pluralformer, för att inte krångla till det för sin läsare. Om man kan välja mellan två synonymer ska man alltid välja den lättaste, och man ska alltid undvika ovanliga och gammalmodiga ord.

Detta tyckte han skulle gälla även recensenter av böcker. Många i publiken höll med: "Ja i DN skriver ju kulturskribenterna bara för varandra och ingen förstår vad de menar".

Men kära nån. Om det är någon gång det är befogat att välja ett mer estetiskt språkbuk, är det väl när man ska skriva om skönlitteratur. Meningen är väl inte bara att klart och tydligt få veta om recensenten tyckte att boken var "bra" eller "dålig"? Om recensionerna på skönlitteratur blir lika utarmade som tydliga meddelanden från försäkringskassan är väl risken att skönlitteraturen snart går samma väg den. Ska allting vara lättläst med korta rader och vanliga ord? Vem ska förnya språket då?

Kommentarer
Postat av: Johan

Jag tycker ofta att svenska dagstidningars recensioner är dåliga. Men det har ju ingenting att göra med att de skulle vara särskilt svåråtkomliga, direkt. Mer estetiskt tilltande litteraturrecensioner hade verkligen inte skadat.

//JJ

Postat av: Anna

I det här sammanhanget håller jag dock med föreläsaren om att det i första hand är i den skönlitterära texten som språket kan växa och förnyas. Inte i en recensionstext? Men tycker att diskussionen är intressant

2007-03-06 @ 21:04:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback