Detta tyckte han skulle gälla även recensenter av böcker. Många i publiken höll med: "Ja i DN skriver ju kulturskribenterna bara för varandra och ingen förstår vad de menar".
Men kära nån. Om det är någon gång det är befogat att välja ett mer estetiskt språkbuk, är det väl när man ska skriva om skönlitteratur. Meningen är väl inte bara att klart och tydligt få veta om recensenten tyckte att boken var "bra" eller "dålig"? Om recensionerna på skönlitteratur blir lika utarmade som tydliga meddelanden från försäkringskassan är väl risken att skönlitteraturen snart går samma väg den. Ska allting vara lättläst med korta rader och vanliga ord? Vem ska förnya språket då?
Johan
Jag tycker ofta att svenska dagstidningars recensioner är dåliga. Men det har ju ingenting att göra med att de skulle vara särskilt svåråtkomliga, direkt. Mer estetiskt tilltande litteraturrecensioner hade verkligen inte skadat.
//JJ
Anna
I det här sammanhanget håller jag dock med föreläsaren om att det i första hand är i den skönlitterära texten som språket kan växa och förnyas. Inte i en recensionstext? Men tycker att diskussionen är intressant
2