Dream Brother - David Browne

Tim Buckley var en begåvad musiker och sångare som dog ung i en överdos. Han gifte sig som tonåring men lämnade sin fru redan innan födseln av deras son Jeff, och träffade honom bara några gånger innan han dog. Jeff Buckley växte upp, visade sig vara en begåvad musiker och sångare och gav ut en skiva, Grace 1994, innan han också dog ung, i en drunkningsolycka.


Jag är kluven till Jeff Buckley. Stökiga gitarrer och falsettröst som antyder Heavy Metal. Influerad av sin tids hårdaste grungeband och av samma soul som sin far. Av de tio sångerna på Grace hade han bara skrivit 7 och hans mest kända sång är Hallelujah, en cover av Leonard Cohens original. De live konserter och EPs som utkommit efter hans död är också fullastade med covers. The Smiths, Nina Simone, Van Morrison, Cocteau Twins, till och med någon enstaka av hans egen far. Precis som Sylvia Cassedy framstår han som mer av en duktig sångare än en låtskrivare och sann talang, har jag tänkt.


Om det inte vore för de sånger han faktiskt skrev. Lover you Should've Come Over är en av de sorgligaste nu-är det-slut-sånger jag någonsin hört med sitt "She's a tear that hangs inside my soul forever", titelsången Grace har en orgiastisk refräng som får håret att ställa sig på huvudet, i "So Real" med textraden "Love, let me sleep tonight on your couch / and remember the smell of the fabric of your simple city dress" låter han rörande uppriktig, och Jeffs röst är tveklöst den vackraste manliga röst jag vet.


Och två män med sådana öden är naturligtvis intressanta att läsa om. David Browne har pratat med en mängd personer som kände Tim och/eller Jeff och beskriver deras liv parallellt i boken Dream Brother (sista sången på Grace, som delvis handlar om förhållandet mellan far och son). Jeff Buckley vägrade alltid att prata om sin biologiska far, men det går inte att förneka likheterna mellan de två männen. Bara omslagsfotot visar upp en förbryllande fysisk likhet, och musikaliskt och känslomässigt gick de också samma vägar. Både Tim och Jeff satte musiken först i sina liv och letade ständigt efter nya influenser och sätt att utvecklas. Båda männen var populära bland kvinnor men verkar ha haft svårt att anpassa sig till verkliga monogama förhållanden.


Greppet att varva kapitel om far och son är inte helt lyckade. Meningen är väl att man ska kunna jämföra männen bättre genom att placera de sida vid sida i ålder, så att man direkt efter att ha läst om Tim som barn ska få läsa om Jeff som barn och så vidare, men det är sällan övergångarna känns helt genomtänkta. Det skevar i både ålder och karriär, när Tim ger ut sin första skiva dröjer det flera Jeff-kapitel innan Jeff släpper sin första skiva. När Tim dör i Jeffs kapitel är han på höjden av sin karriär i Tim-kapitlet som följer. Tims änka introduceras i ett Jeff-kapitel, långt innan hon figurerar i Tim-kapitlen. Det känns mest rörigt.


För den skivnördiga är texten fullastad med information, varenda musiker och producent som Tim och Jeff någonsin talade med, tycks nämnd med fullständigt namn och detaljer, medan flickvänner och vänner och personliga relationer ofta flimrar förbi på någon enstaka rad. 


De stora frågorna om arv och miljö som jag tycker är mest intressanta: "hur kunde Jeff bli så lik Tim när de nästan aldrig träffades? Var det gener eller var Jeff långt mer fascinerad och besatt av sin far än han lät påskina?" får man egentligen inga svar på. Tim verkar ha varit flyktig, olycklig, karismatisk och ointresserad av andra människors känslor. Jeff verkar ha varit mjukare, mer tillbakadragen, men med samma förmåga att få främmande människor att känna sig förstådda och invigna i hans värld, trots att han egentligen aldrig verkar ha varit riktigt ärlig. Till och med utdragen ur hans dagboksanteckningar verkar tillrättalagda, vackra och välskrivna som om de skrivits för andra och inte honom själv.


David Browne kunde ha gjort mycket mer av sitt material. Enstaka strofer i texter analyseras och han gör några försök att fånga upp de poetiska detaljerna i Buckleys båda liv, men det blir många oförstående redogörelser av skeenden och en hel del långtråkig namedropping. Boken är skriven i samarbete med Jeffs mamma Mary Guibert och det kan ju vara så att hon medvetet har tonat ner det som är av mer personlig karaktär. Det är synd, för det är alltigenom intressanta människor som skildras, Tim som har så få försonande drag och Jeff som verkar ha varit så rotlös och identitetslös, oförmögen att ens komma fram till slutgiltiga versioner av sina egna sånger. Men berättelsen räcker långt. Nu ska Jeff Buckleys liv filmas och det ska bli intressant att se en mer fri tolkning av honom.

ISBN: 038080624X


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback