Du kan inte ta mig - Rosamond Smith
För första gången tvivlar jag på att Joyce Carol Oates verkligen står bakom alla Rosamond Smiths böcker. Du kan inte ta mig är på många sätt mer som en Paul Auster bok.
För det första är huvudpersonen en man, Tristram Heady (vilket i sig känns som en Austers referens till Tristram Shandy). För det andra är berättelsen surrealistisk och osannolik på ett sätt som är olikt Oates. Tristram Heady tar in på ett hotell och blir där misstagen för en Angus Markham som han tydligen är mycket lik. Men i stället för att framhärda i sitt insisterande att personalen har misstagit sig börjar Heady alltmer att känna sig som Markham, en framgångsrik man med stort själförtroende och ett våldsamt drag. Markhams älskarinna Fleur söker upp honom och ser inte heller skillnad på de två männen. Och också Fleur är tvådelad, när hon somnar träder en annan kvinna fram i henne, Zoe, sexuellt utmanande och rå, och hon visar sin nakna kropp som är täckt av färggranna tatueringar.
Så vem är egentligen Fleur? Och vem är egentligen Markham, finns han på riktigt eller är han Headys alter-ego? Allt är oklart, drömlikt, privatdetektiver anlitas och Headys identitet börjar lösas upp. Likheterna med Paul Austers Stad av glas är så uppenbara att man måste misstänka att Oates varit starkt inspirerad av den. Eller, som jag trodde i början att Auster till och med varit inblandad i författandet.
Och precis som Austers böcker känns detta kyligare än Oates övriga produktion. Visst är det smart och fantasieggande, men karaktärerna får inte riktigt fäste i verkligheten utan svävar förbi som typer, som representanter för den förföriska kvinnan, den identitetssvage mannen, psykopaten, den jovialiske detektiven. Mycket märkligt.
ISBN: 91-27-05647-3