Ghosts - Siobhan Donaghy
Det här är en skiva jag längtat efter länge. Siobhan Donaghy var med i Sugababes, men medan de blivit mer och mer slätstrukna sedan Siobhan hoppade av (fler medlemmar har bytts ut och jag tror inte att de nya varken skriver sångerna eller direkt tycker om dem), gjorde Siobhan en fantastisk skiva själv med Revolution in Me. Läs lite mer.
Sen tog det många år, medan Siobhan blev äldre, fick fler influenser, lysnade på Cocteau Twins och funderade på vänsterpolitik. Hon släppte en sång, Ghosts, på sin Myspacesida, som lät som var en perfekt hybrid av kommersiell pop och experimentell shoegaze, med baklängessång och sugande ljudeffekter och en melodislinga som var nästan hypnotisk.
Men nu har hela skivan kommit och tyvärr tyvärr, den är inte lika bra som Ghosts, och den är inte lika bra som Revolution in Me.
I klassisk kommersiell tradition inleds skivan med en framtida singel, Don't Give it Up, som ska väcka intresset. Andra spåret är So You Say, första singeln som verkligen ska få folk att tycka att "ja, det är ju den här, den är ju bra" och övertala dem att köpa skivan. Och sen kommer en massa oförarglig kommersiell radiopop. De låter som utfyllnadsmaterial från en Sugababes skiva.
Och först på slutet kommer de mer experimentella spåren, de som skivbolaget tycker är svåra och som kommer skrämma bort eventuella köpare. Där ligger Medevac, Halcyon Days och Ghosts, som jag misstänker är Siobhans personliga favoriter. Kluriga och nyskapande, tydligt inspirerade av Liz Fraser och Massive Attack och kanske Kate Bush räddar de skivan. Tillsammans med de två inledande spåren som skulle kunna varit tagna från debuten är det här betydligt bättre än man skulle kunna förvänta sig av en ung tjej som hoppat av en MTV-produkt som Sugababes. Men med tanke på hur lång tid Siobhan har haft och vilka förutsättningar hon har haft (ypperlig musiksmak, fantastisk röst, skickliga samarbetspartners) är det en besvikelse.