Efter bröllopet
Susanne Bier gör starka filmer. Det går inte att argumentera mot det. Älskar dig för evigt är en av mina älsklingsfilmer någonsin, Livet är en schlager är en av mina värsta filmer någonsin, men det går inte att säga att det snålas på känslorna i någon av dem.
I Efter bröllopet driver Jacob (Mads Mikkelsen) ett barnhemsprojekt i Indien som hotas av nerläggning. Han blir halvt lovad ett stort ekonomiskt bidrag, men på ett villkor, han måste återvända till sitt hemland Danmark för att skaka hand med bidragsgivaren, den stenrike och svenska Jörgen (Rolf Lassgård). Jacob lämnar alltså Indien, barnhemmet och Pramob, en pojke han har uppfostrat sen späd ålder.
Väl i Danmark är Jörgens motiv oklara, han är ointresserad av projektet men bjuder däremot in Jacob på sin dotters bröllop, där det visar sig att Jörgens fru är en viktig del av det förflutna Jacob har flytt så länge.
Som sagt, här sparas inte på någonting. Det är sorg och kärlek och och otrohet och ilska och död, allting obehagligt realistiskt i dogma-stil med obarmhärtiga närbilder. Alla skådespelare är fantastiska och det går inte att se filmen utan en film av snor och tårar i ansiktet.
Om jag skulle säga något om det negativa är det kanske just närbilderna som är lite överdrivet "konstnärliga" utan att tillföra så mycket, den något överdrivna dramatiken (otrohetsdramat med dottern verkar liksom inklistrat lite med vänsterhanden, precis som att det dramatiska innehållet inte räckte till) och den lite slentrianmässiga u-landsskildringen (glada söta bruna barn springer efter en bil och är fantastiskt tacksamma bara de får ett nytt fotbollsmål).
Men klart det är en stark och bra film.