Release the Stars - Rufus Wainwright
Rufus Wainwright är alldeles obegripligt begåvad som sångare, musiker och låtskrivare. Det hjäper ju att han är bror till Martha, men Want-skivorna hade jag nog spelat sönder i vilket fall.
Och nu kom skiva nummer fem. Först blev jag besviken på Release the Stars. Bara titeln är jolmig, hela skivan än mer pompös än vanligt, med gigantiska orkestrar och självironin och galenheten och variationen från Want-skivorna är borta. Rufus röst drunknade bland alla stråkar och jag hittade inga fyndiga eller berättande texter. Dessutom kände jag att jag tröttnade lite redan innan jag hann vänja mig. Sångerna gled ihop. Vissa skivor slutar man lyssna på innan melodierna ens fastnat. Men så lade jag sångerna ihop med de gamla sångerna i min iPod shuffle. Och plötsligt upptäckte jag att de nya sångerna är ju i klass med de gamla ändå. Kanske är de lite mognare, lite mer medelålders bara. Kanske måste jag bara titta lite mer i texthäftet.
Det är ändå en självklarhet att gå på konserten 1 juli.