Outsiders

Ibland engagerar jag mig i konstiga saker. Som programmet Outsiders. Ett hemskt "dokumenärt" program om människor som avviker. Bara titeln gör ju att det känns som ett cirkusnummer, mer än människoporträtt. Men men.
Programmet kom igång igår när jag satt vid datorn och jag blev mer och mer dragen till det. Det behandlade tre män, och en av dem, Oskar, var en blyg kille som aldrig haft någon tjej, så nu skulle han på kurs i England.
Oskar verkar i början av programmet bitter. "Tjejer säger att de vill ha en snäll rolig kille, men i verkligheten vill de ha någon som är stor och stark och har en fin bil" säger han nästan agressivt.

Det jobbiga verkar vara att inte ha ”en tjej” vilken som helst, inte någon speciell som han är olyckligt kär i. Å andra sidan beskriver han ju kvinnor som en homogen grupp, så det kanske inte spelar någon roll vem det blir.

Sen bär det av till England där en underlig man med mycket framtänder ska lära massa osäkra killar att flirta. Och det här är lustigt: taktiken är Casanova-aktig. Solglasögon, frisyrgelé, stå bredbent och låtsas spå kvinnor i handen efter några minuters samtal. Sedan är det dags att sänka rösten och försöka kyssas.

Verkar det inte underligt att gå från nästan okysst till att ragga på kvinnor med repliker och knep? Och ingen gång nämns känslor, eller att man skulle satsa på att prata med de man tycker mest om. Det är någon slags kvantitetsprincip som gäller.

”Igår pratade jag med 16 kvinnor” säger Oskar glatt, ”jag tror jag är gjord för det här”. Det är så underligt och overkligt att jag inte kan sluta titta.

Gnod

Nu är jag dödens trött och så måste jag egentligen städa lite innan jag knyter mig.
Så hinner inte skriva något bra. Men prova
www.gnod.net
Det är en kul grej som har med musik, böcker och film att göra och det passar ju bra. Man skriver in något man gillar, och så får man tips om andra man kanske gillar. Och databasen byggs på för varje människa som berättar om sin smak.
Det finaste är författarna, för de vibrerar liksom på skärmen och ställer sig på olika avstånd ifrån varandra.
Ok, Amazon, All Music Guide och International Movie DataBase är ju mer informativa, men det här är kul.

Slut på påsken

Jag önskar att jag var ledig jämt. Inte arbetslös för det är stressigt. Men ledig.
Eller möjligtvis krabbmakak.

Krabbmakaker

Igår var det ett program om krabbmakaker på TV. En slags apor med fin päls som lever på krabbor de gräver upp ur sanden.
Och så tänkte jag så här: Varje dag går jag upp klockan sex, åker en timmes resväg till jobbet, där jag är mellan åtta och tio timmar, en timme hem, sen gör jag trevliga saker tills jag lägger mig vid niotiden.
Tack vare detta får jag pengar i slutet av månaden. Och med de pengarna ska jag betala hyra och mat. Det är egentligen väldigt tillkrånglat. Det viktiga är ju att man har någonstans att sova, och någonting att äta. Och så vill man göra trevliga saker.
Krabbmakakerna sover i fina träd där det är varmt, krabborna gräver de bara upp ur sanden, det går fort. Största delen av dagen sitter de nog och är sociala, leker och plockar löss.
De behöver inte krångla med internetbanken och lägenhetslån och uppgående räntor och deklarationer, eller inköp av råvaror i en affär, som sen ska bäras hem och tillagas på en spis, och folk som ska ringas och skrivas till, och planering av semester och busskort som avmagnetiseras, och arrangerade nöjen i stökiga lokaler.
Ändå har de mat, nöje och en plats att sova.
Jag tror jag vill vara en krabbmakak.

Då ska jag hålla i en bloggkurs

Om en halvtimma har jag bloggkurs. Lite jobbigt och nervöst, men jag tror knappt att det kommer någon.
Värre då, att Ylva tipsade Jens Ganman om mitt något ofördelaktiga inlägg om hans bok Mess, så att han är sur nu.
Himla smidigt gjort. Nu är jag generad och han sur.

Trappor

När jag gick i högstadiet hade jag hemska trappor till skolan. Fyra långa trappor som man blev andfådd av. Speciellt om man var sent ute och var tvungen att halvspringa.

Nu har jag köpt lägenhet ungefär tre gånger så högt upp, med tre gånger så många trappsteg. Det roliga är att jag kan se min gamla högstadieskola från mina nya trappor, men plötsligt är det som att den ligger på en liten liten kulle bara. Redan när jag börjat bestiga mina nya trappor kan jag titta ner på min gamla skola.

Och det är konstigt att man bara orkar så många nya trappor. De första gångerna trodde jag att jag skulle få en infarkt, men nu bara går jag alla trapporna utan att pausa. Trappan är inte ens hal längre nu när det töat.

Och det är underligt att fast det spöregnat i en vecka att det finns snö som motstått, som bara ligger kvar trotsigt. Under ett träd intill trappan, såg jag idag en alldeles blank ispöl. Som en kvarleva från istiden.

Och jag tror, att om mina nya trappor var dubbelt så höga och många, skulle jag klara det också. Som en envis isfläck eller ett sådant där smutsigt berg med snö skulle man bita ihop och fortsätta lite till. Det är lätt, man tänker på annat och plötsligt är man allra högst upp och tittar på utsikten.

Och min gamla skola ser så liten ut, som att den tillhör ett annat liv.


Min dåliga klockradio

Eftersom jag vill ha lite gammaldags stil hemma var det svårt att köpa klockradio på Onoff, där alla var gjorda i silverfärgad hårdplast.

Helst ville jag ha en Tivoli, men tyckte det var onödigt dyrt.

Sen hittade jag Denver på nätet, med ”retro design”, det lät ju lovande. Och den ser ut som en billig Tivoli. Och extrapris på Clas Ohlson. Var lite rädd att det som ska se ut som trä, skulle vara slät brun hårdplast på nära håll, men nej den såg okej ut. Kanske äkta faner.

I alla fall, köpte den, tog hem den och sämre användardesign har jag nog aldrig upplevt.

Bruksanvisningen är en dåligt stavad och grammatiskt omöjlig röra. Trots att jag jobbar med teknik hela dagarna var det nästan omöjligt att räkna ut hur man skulle ställa in tiden. Tryck på time-knappen stod det, tryck därefter på hours och minutes. Och jag tryckte, jag höll in kort och jag höll in länge, men ingenting hände. Till slut förstod jag att man ska hålla inne time-knappen medan man trycker på hour och minute knapparna. Eftersom knapparna är mikroskopiskt små och sitter mycket tätt är detta svårare än man skulle kunna tro.

Alarmet ställdes in på samma sätt. Och alarmet sätts på, på ytterligare en mini-knapp. Nu ska tilläggas att alla dessa knappar är mycket små, täta och är på baksidan av radion. Det är alltså omöjligt att stänga av larmet utan att lyfta hela radion, vända på den, och tända ljuset för att hitta rätt knapp. Inga lättvindiga snooze-funktioner här inte.

Volym och kanalväljarhjul är däremot på framsidan. Och radion har digital display, med en mycket märklig finess: När radion är tyst och visar tiden, så lyser inte displayen. Vaknar man alltså på natten och vill veta hur lång tid man har kvar att sova, måste man alltså tända lampan för att få veta och ta risken att det blir svårt att somna om.

Däremot när radion är på, då lyser displayen. Mycket praktiskt om man vill ligga och dra sig och lyssna på radio samtidigt, och samtidigt veta vad klockan är. Problemet är bara att i detta läge när displayen lyser, då visas inte tiden. Nej då visas frekvensen. Så när man lyssnat på två sånger och funderar på om man har tid att ligga kvar en till, så kan man titta på sin klockradio och få veta hur många Megahertz kanalen ligger på. Mycket användbart.

Då är det bara att sätta sig upp, tända lyset, lyfta radion, hitta alarmknappen, stänga av radion, och titta på vad klockan är. Vid det laget är det liksom inget nöje att ligga kvar längre.

Men fin är den.

Säng säng säng

Det är jobbigt att arbeta heltid. Och övertid. Och ibland ser jag nyförälskad ut bara vid tanken på min säng, klockan åtta på kvällen. Gjorde inte galenskaparna en ljuvligt sövande sång där de bara sjöng säng säng säng, sådär så man blir alldeles övertrött och fnittrig när man hör den?

Kallt rum och tunga täcken, och förträng alla tankar på att man ska upp klockan sex igen. Säng säng säng.

Qtek 9090

Det här vill jag ha: en mobil med bra kamera, rymlig mp3-spelare och handdator med pekskärm och Office-program (åtminstone Word). I stället för att bära på fyra saker, så skulle det bara bli en.

Qtek 9090 verkar vara min dröm. Kameran verkar sådär, men ok för roliga kort. Mp3-funktionen är säkert bra och man kan utöka minnet till iPod Nano storlek. Office-programmen är med. Ett riktigt tangentbord med mini-knappar. Synk med Outlook inklusive kalender går bra. Tryckkänslig skärm. Wlan möjligt. Inte för att jag riktigt förstår det, men borde jag inte kunna fixa det hemma då, så jag kan läsa mail mitt i natten, utan att sätta på datorn? (Ett viktigt användningsområde.) Telia kan säkert fixa det på några månader bara! Roliga spel, surfa trådlöst, och säkert miljoner grejer till som jag inte förstår än.

En superbra mobil verkar det vara, med en stor nackdel: den går knappt att ringa med. Man har att välja på att hålla en hel handdator mot örat (klumpigt och urlarvigt), eller att gå och prata rakt ut i luften med ett headset (pinsamt och urlarvigt). Mja. Kanske ska man vänta ett år. Till dess har den säkert krympt till halva storleken och blivit dubbelt så bra.

Telia förhoppningsvis för sista gången

Det här skriver jag i mitt eget hem. Jag tror jag drömmer.

Kommentarer och Telia

Hör och häpna. Jag ringde Telia idag och de påstår att mitt problem är löst för länge sen. Vad underligt att de inte sagt något tidigare. Jag ringde till exempel i fredags och i lördags utan att få några besked alls. Blir spännande ikväll att se om det verkligen har kommit igång.
En roligare sak är kommentarerna jag har fått här på sidan! Jag blir jätteglad för dem. Roligt att någon läser och ännu roligare att det finns de som tycker om det och får lite tips. Tack.

Felia

Mmm. Bredbandet är fortfarande långt borta. Telia felia. Så jag hinner inte skriva långt idag. MEN jag läser bra böcker för tillfället och har hyrt en film, och beställt skivor, så det blir snart inlägg här igen. Typ imorgon.

Ynkligt

Jag vet att jag skrivit ynkligt lite i helgen, men jag har tittat på massor av film och läst ut i alla fall en bok. Det här bredbandsproblemet är förlamande. Ska göra en ansträngning att skriva hemma, ta med till jobbet på usb-minne och sen publicera. Tjusigt Telia!
(Fick förresten tag på dem till slut, men de vet inte vad felet är. Jaja, jag vet ju själv hur det är att arbeta med IT, så ok då.)

Bredbandet igen

Så fick jag tag på Telia igen, endast en halvtimmes väntetid idag. Pratar först med supporten, som kopplar mig till kundtjänst, som vill koppla tillbaka mig till kundtjänst igen. Där jag får prata med någon och då visar det sig att detta har hänt 70 kunder i januari månad och det finns ingen som vet vad det beror på. Det var ju ärligt i alla fall. Så nu är det bara att avvakta igen.
Och så här tror jag att det är enligt min erfarenhet av kundtjänst: De som sitter där har ingen utbildning, de sitter förmodligen inte i Telias lokaler överhuvudtaget, och är inte heller anställda av Telia. De kan vara anställda av ett bemanningsföretag som i sin tur säljer sina tjänster till ett callcenter-företag, som i sin tur säljer tjänsten till Telia. Där sitter alltså outbildade "tekniker" i en lokal långt från riktiga tekniker och ansvariga. Och så ringer jag och så vill de helst bara koppla bort mig för det verkar som att jag redan fått usel service ett tag. Och om jag säger att jag vill byta bredbansbolag så säger de beredvilligt att de gärna kopplar mig till kundtjänst så att jag kan avsluta mitt Telia-abonemang. För de struntar fullständigt i om Telia förlorar en kund.
Eller så har jag helt fel och de här människorna är anställda av Telia men märkligt illojala ändå. Det kanske också är något att tänka på för alla storföretag.

En äkta jätte

Häromdagen såg jag en mycket lång man. Han var så lång att han fick hålla huvudet lite på sned för att inte slå i taket, och på sig hade han den längsta svarta rock jag någonsin sett. Det såg ut som när dvärgarna i Snövit ställer sig på varandra och sveper en lång rock om. Jag försökte se om det fanns ett huvud i mitten men rocken var knäppt.
"Han måste vara högutbildad", sa pappa.

Telia igen

Ingen blir väl förvånad om jag säger att jag igår ringde Telia igen eftersom de inte hört av sig sen min felanmälan. Och ingen blir väl förvånad om jag berättar att det verkar som att de tappat bort min felanmälan. Och att tjejen i supporten undrade om det var e-posten jag hade problem med.
NEJ! Det är e-posten ja, men också MSN, iTunes, vanliga Explorer, och ungefär precis allting.
Ingen blir väl förvånad om jag erkänner mig frustrerad.

Bredbandsberoende

Jag vill ha mitt bredband NU. Det här saknar jag oerhört:

Kunna betala mina räkningar.
Kunna kolla upp busstider.
Kunna kolla upp tågtider till andra städer.
Kunna beställa biljetter till filmfestivalen.
Kunna ladda hem musik.
Kunna surfa om musik.
Kunna "slå upp" saker jag undrar över. Som varifrån jag känner igen en viss skådespelare.
Kunna uppdatera bloggen.
Kunna maila.
Kunna skicka e-vykort till såna jag känner som fyller år, och har namnsdagar.
Kunna kolla Göteborgs nöjesutbud när det visar sig att biljetterna till filmfestivalsfesten är slut.
Kunna läsa forumet för mina gamla BHS-kompisar.
Kunna maila och publicera foton.
Kunna prata med vänner på MSN.

Hoppas Telia läser det här.


Fortsättning Telia bredband

I fredags låg det tre kuvert på dörrmattan när jag kom hem. I vart och ett stod det nya lösenord, och (behöver jag säga det?) inget av dem fungerade. Lutar åt en timme i supprtkön imorgon igen...

Telia bredband

Jag tycker inte om att hetsa upp mig över småsaker, men nu är jag trött på Telia. Jag ringde och beställde bredband i god tid innan jag flyttade in. Jag fick ett brev med ett lösenord i som jag antog att man skulle använda till specialinställningar.
jag flyttade in. Stoppade in nätverkskabeln. Anslutningen fungerade men jag fick inte fram några webbsidor. Ringde support som svarade efter 35 minuter.
Du måste stänga av brandväggen, sa de.
det tog en dag att hitta lösenordet till min brandvägg, sen försökte jag igen. samma resultat. Ringde supporten igen som svarade efter 10 minuter.
Då är det något fel i din dator, sa de.
Ringde min morbror, som kan sånt här. Han kom med egen laptop, det fungerade inte heller. Vi ringde en syssling som har en magisterexamen i nätverk. Han förstod det inte heller.
Sen pratade jag med en på jobbet som har samma bredband. han sa att man måste skriva in lösenordet på en speciell sida för att komma ut på nätet. Ingen nämnde detta i supporten. Mina två tidigare bredbandsabonnebamng har fungerat utan inloggning.
Ringde supporten igen som svarade efter 5 minuter.
Jo det stämmer, sa de. Du måste logga in.
Gick hem, läste om mitt bekräftelsebrev, där står ingenting om inloggning, och framförallt ingen url till någon inloggningssida. Nya samtal, får adressen, det fungerar, loggar in, får felmeddelande.
Nästa dag byter jag lösenord på nätet.
Går hem, loggar in, få felmeddelande. Ringer Telia, 45 personer i kö. Dessutom bryts samtalet efter 10 minuter, när jag står som 40 i kö. Ringer upp igen, får svar efter 10 minuter.
Läser upp mitt felmeddelande.
Aha, säger support, det här måste vi felanmäla, det kan dröja ca en vecka.
Därför har jag fortfarande inget bredband, om någon undrar varför jag aldrig mailar längre. Eller varför jag missar bussar, inte kan betala räkningar, inte har några nya musiktips.

Underbara tvättstuga

Fantastiskt. Till min nya lägenhet hör en tvättstuga med tio tvättmaskiner. Varav två är dropin! Och sen får man låsbart torkrum till, och strykjärn, med bräde och till och med duschflaska. Det är som en tvättstuga från himlen. Var där igår och fick en tvättid till idag.

Tidigare inlägg Nyare inlägg